När jag började rida B gick han vanligtvis på tredelat pessoa i dressyren och tvådelat tränsbett i gymkhanan, jag läste på lite om pessoa och blev helt förskräckt, så jag provade rida på det vanliga tvådelade bettet, vilket inte fungerade alls, det slutade med att B var helt uppe i varv, superstressad, gick enbart på snedden och stack med mig på långsidorna. Detta resulterade såklart i att jag satt och slet B i munnen, frågan är om detta tvådelade bettet verkligen var bättre än Pessoat när det väl kom till hur mycket skada jag gjorde på honom.

 

Meningar som den över gjorde alltså att jag bytte bett, och totalt fick börja om, oavsett på vilket bett jag red på var B väldigt stressad och svår att lugna ner. 

När jag en gång red en privatlektion på det tvådelade bettet blev min tränare så irriterad på hästen att jag fick rida i en timme extra, han ville att han skulle springa av sig energin, även om han nog bara stressade upp sig mer, och det är inte så konstigt eftersom jag satt på ryggen och slet i honom den stackarn. 

 

Jag bytte så småningom tillbaka till pessoat och vi började om helt från början, min tränare gjorde upp ett "mönster" jag skulle rida & värma upp efter (bromsa, ställ, rakrikta, släpp efter, bromsa, ställ osv...) och det enda jag gjorde när jag red var att koncentrera mig på att vara lugn, bromsa & släppa efter. 

 

Ni som nu har fått bilden av att jag gillade pessoat har fattat helt fel, jag gillar inte pessoa och gjorde inte det då heller. Hela tiden när jag red hade jag som mål att byta till ett snällare och snällare bett med tiden, men det funkar helt enkelt inte att bara byta, som man lätt gör eftersom så många skriver stora "hat-texter" om bettet och dess inverkan, jag drabbades väl av lite smått panik och bytte utan att tänka efter.

 

Så småningom satte jag tyglarna i den stora ringen men hade kvar sidostyckena i samma ring, det blev som ett "snällt" pessoa eller ett skarpare tränsbett, så småningom kunde jag byta till ett tredelat tränsbett utan att märka någon större skillnad.

Det var såklart jättemycket ägarens förtjänst också, speciellt i gymkhanan, när hon köpte B hade han bl.a. gått på jaktkandar, nu gick han på ett tvådelat tränsbett i gymkhanan.

Men jag är jättestolt över att jag kunde rida honom på ett vanligt tredelat tränsbett även i dressyren efter lite tålamod! :)

 

Meningen med detta inlägget är bara att förtydliga att man ska ta det lugnt och ha tålamod med förändringar, jag själv blev jättestressad av alla dessa människor hur spottade ur sig negativa kommentarer om pessoat, och hade jag bara tagit det försiktigt i början hade antagligen jag och B utvecklats ännu fortare och jag hade kunnat rida på ett snällt bett snabbare, man måste känna att man har kontroll över hästen på det skarpa bettet innan man byter till ett snällare, och jag skulle inte påstå att jag hade kontroll på pessoat över den vita skräcken när jag försökte byta bett första gången. ;)