Till en början var jag ganska feg, jag red bara de sega hästarna och jag var inte alltid med och galopperade, men efter ett år bytte jag ridskola och hamnade då på Gunnebo ryttarförening (GRYS), jag kommer fortfarande ihåg när min ridlärare sa att hon tyckte det var roligt att jag hade börjat våga mig på de lite piggare hästarna och hur stolt jag var!

Jag kommer inte ihåg hur gammal jag var när jag började rida en liten unghäst, B-ponny, som stod i ett stall ganska nära min mormor och morfar, jag kommer däremot ihåg att jag slutade för att jag tyckte det var läskigt när hon bockade så jag kan inte ha varit så gammal.

Min andra medryttarhäst som jag fick några år senare var en welsh ponny som kallades för Chessie, en hopponny som var pigg men väldigt snäll, henne red jag en gång i veckan i ett år samtidigt som jag red på Gunnebo innan hon såldes.

Det var henne jag lärde mig det mesta på, som att blöta hö och skölja ben men också början till att få hästar i form, jag har fortfarande kvar en hel bok med saker jag skulle tänka på varje vecka på tisdagen. ;)

Efter att Chessie såldes red jag kvar på GRYS en gång i veckan och började lite smått leta efter en ny medryttarhäst på internet, vilket inte var det lättaste om man säger så.

Många som annonserade mejlade med över 20 intresserade samtidigt och alla kunde ju inte komma och provrida.

Under den tiden jag endast red på ridskola var jag även med i några clearrounder, den första jag var med i ramlade jag av i en lerpöl iklädd en tomtekostym på framhoppningen men resten gick ganska bra har jag för mig.

Den enda dressyr "tävlingen" jag någonsin varit med i var också i denna vevan, det var endast min ridgrupp som tävlade mot varandra som avslutning och jag vann faktiskt med ridskolehästen Earnie.

Efter ett tag resulterade ändå mitt medryttarhäst sökande på internet i en provridning, hästen jag skulle provrida var en D-ponny som stod i ett litet stall med två boxar på landet. De hade ingen paddock men man kunde rida till en som fanns i närheten. Jag provade några gånger innan jag bestämde mig för att det inte fungerade, han var en mysig häst men han stack ofta och jag fick sitta av i farten. ;)

En tjej i min lillasysters ridgrupp hade börjat rida en ridskolehäst på en annan ridskola en gång i veckan, och där fanns en häst som hette Mario som var så seg att inte så många ville rida honom på lektion.

Vid det här laget red jag nästan bara pigga hästar i vanliga fall men bestämde mig för att ge det ett försök.

Han var väldigt seg men charmig på sitt egna sätt.

Samma morgon som jag skulle vara med i en clearround med honom för första gången fick jag reda på att en tjej hade varit där och provridit och att han skulle säljas.

Jag var ändå med och hoppade med honom, och det var sista gången jag red honom, jag hoppade två klasser, en 60 cm och en 80 cm och vi nollade båda, så vi fick ett bra slut ändå.

De flesta av hästarna jag red fick jag inte hoppa med, trots det var det hoppning jag tyckte bäst om fram tills jag började följa med min extremt duktiga kompis Sigrid på dressyrtävlingar, nu är det dressyr om något jag vill tävla i framtiden och det jag tycker är roligast, och det är nog tack vare Sigrid som jag upptäckte det! :)

Varje sommar åkte vi upp till min farfar och farmor i Jämtland, där fick jag och min lillasyster rida några shettisar hur mycket vi ville, och jag kan lova att jag var väldigt stolt efter att ha galopperat på en shettis som aldrig galopperat med en ryttare förut haha!

När jag växte ur shettisarna växte jag istället i ägarens storhäst, Queen, som var väldigt pigg och glad, en häst som jag red en hel del förra sommaren.

Jag provred ytterligare några medryttarhästar till innan jag hittade Blomme, via internet, och även om jag ärligt talat inte trodde att det skulle fungera när jag mejlade så fick jag komma och provrida, jag bestämde mig för att sluta på ridskolan eftersom ägaren gärna ville att man skulle ta en privatlektion en gång i veckan, och här är vi nu.