---

Ridskolor blir i regel hyllade av de som går där och trakasserade av de som alltid har haft egen häst. Och det faller sig ju ganska naturligt, de som går på ridskola hade antagligen inte kunnat rida om ridskolan inte fanns, medan de med egen häst påpekar nackdelarna som att hästarna får stå ut med mycket slit i munnen och bankande i sidorna.

 

Jag förstår och tycker det är synd att ridskolehästarna aldrig får lära känna en ryttare, det är inte så konstigt att många hästar blir sura och osäkra eftersom de inte får någon kontakt med en speciell ryttare. 

Därför tycker jag att man ska byta ut ridskolehästarna med jämna mellanrum, så att ingen häst måste stå där hela sitt liv om den inte stormtrivs. 

Men jag tycker ridskolor är en bra grej, utan ridskola hade jag antagligen inte kunnat rida alls vid det här laget, och många börjar faktiskt rida på just ridskolor. Utan dom hade ridsporten verkligen inte varit så stor som den är idag. 

 

Visst, ridskolehästar måste stå ut med små barn som rycker och bankar på dom, någon dag i veckan, men de får också ridas av duktiga elever som är mjuka och följsamma.

Om en privatryttare köper en häst och sitter och bankar och drar i den finns det ingen annan som kommer nästa dag och rider hästen på ett schysst sätt, utan då måste hästen stå ut med detta varje dag!

Det finns inget som säger att en privatryttare rider bättre egentligen, men eftersom de antagligen rider mer regelbundet borde de bli bättre i längden. 

Ingen föds som proffs, utan oavsett om man får en egen ponny direkt eller börjar på ridskola kommer den ponnyn behöva stå ut med många fel, så det är inget argument för att ridskolor skulle vara sämre.

 

Som jag skrev innan, jag gillar ridskolor eftersom de gör det möjligt för många fler att umgås med hästar, men jag tycker att man ska vara noga med att byta ut de hästar som inte trivs. 

 

Håller ni med eller tycker ni annorlunda? 

Kram